Ja så kändes det alldeles nyss när bilden dök upp på Facebook.. "Personer du kanske känner" . En bild på min ex-makes nya kvinna. Kändes som att jag blev skjuten mitt i mellangärdet, en våg av illamående och ilska sköljer igenom min kropp. Jag vill inte få upp henne som vänförslag, hur i hela världen får jag bort det?!

Ja gårdagen var riktigt jobbig. Jobbade 7-21.30 Jobbigt att arbeta så länge på en väldigt intensiv arbetsplats minst sagt. Men, belöningen kommer idag då jag blev ledig och får tre dagars sammanhängande ledighet, inte ofta och det är väldigt välbehövligt känner jag.

Igår var jag även på samtal hos en beteendevetare, andra samtalet. Det kändes bättre igår än förra gången då jag upplevde att personkemin kanske inte stämde så bra första gången. Hur som helst så rörde det upp en massa känslor ända från barndomen så det var tyvärr inte det bästa draget att göra det mitt under ett arbetspass men det var enda tiden som passade just nu. Igår fick jag bara försöka stänga av allt efter samtalet, nu är jag ledig och kan försöka bearbeta det vi pratade om.

Vem är jag? Vad vill jag göra? Hur kan jag förändra saker? Hur kommer man tillrätta med stressen, ångesten, känslan av att aldrig räcka till?