Idag har vi måttat och grejat i köket, grymt sugen på att renovera det. Luckorna är helt ok men stommarna och lådorna är uråldriga och besvärliga. Ska snart på banken för att prata om nytt pensionssparande så då kan jag prata med honom om lån till köket, vad han tycker. Lägenhetspriserna har ju stadigt gått uppåt så jag tänker mig att det inte blir några problem.

Helgen har varit mysig, långpromenad i solen igår förmiddag och kvällen spenderades hemma hos bror med familj, god mat och trevligt sällskap. Idag har pappa varit här på besök så vi käkade lunch ute allihopa, en bra ledig helg helt enkelt! Vårkänslorna börjar verkligen att infinna sig nu :)

Vilka otroligt härliga dagar vi haft på sistone, sol och värme :) man blir så glad!

Livet flyter på i vanlig ordning, jag har inte grävt ner mig och har inga planer på att göra det heller. Livet är fyllt av motgångar och det är jobbigt men det är väldigt stärkande också. Jag blir dessutom bara mer säker på vad jag vill och vill ha. Jag vill ha någon som tycker om mig för den jag är. Det vill såklart alla men det blir mycket lättare när man faktiskt sätter ord på det. Jag är övertygad om att jag kommer att hitta den rätta någon dag, bara det är ett stort steg i rätt riktning att faktiskt känna så.

På jobbet är allt kaos som vanligt, en del av mig vill bara skita i det och kanske borde man säga upp sig. De har grävt sin egen grav då skeppet snart är helt under vattenytan. Man skulle kunna frilansa och tjäna betydligt mer pengar och bestämma själv när man vill jobba. Så just idag förstår jag inte riktigt varför man inte bara gör det? :) Allt handlar väl om trygghet antar jag, jag har ju bara mig själv. Men det tåls att tänka på, det gav mig en liten nytändning i alla fall!

Ja detta inlägg blir inte så upplyftande. Jag borde ha litat på min magkänsla ändå, den är aldrig fel! Är så trött på att killar verkar vara så himla fega då det kommer till att tala om vad man egentligen känner. Tror de att man blir mindre sårad om man drar ut på det? Knappast. Nej kom igen, våga vara raka och säg som det är.

Jag har insett att det här med nätdejting är extremt svårt. Om man träffar någon som känns intressant så underlättar det om man pausar nätdejtingen, alltså inte pratar med andra. För det dyker alltid upp nya intressanta personer vilket i sin tur leder till att man inte kan ge den man träffar en ärlig chans. Jag vet själv hur det är så därför brukar jag undvika just detta.

Innan jag reste iväg nu var allt väldigt enkelt och lättsamt. Men när jag satt på andra sidan jordklotet så fick jag känslan av att något hade förändrats. Så var det. Vi kom ifrån varandra och han snackade med andra antar jag. Inte konstigt att så många är singel då man verkar leta perfektion, som inte existerar.

Märker att jag låter ganska arg och det är jag inte, mest bara less och uppgiven. Vet inte riktigt vad man ska göra. Vänta på att kärleken kommer och knackar på dörren? :)