Idag har vi måttat och grejat i köket, grymt sugen på att renovera det. Luckorna är helt ok men stommarna och lådorna är uråldriga och besvärliga. Ska snart på banken för att prata om nytt pensionssparande så då kan jag prata med honom om lån till köket, vad han tycker. Lägenhetspriserna har ju stadigt gått uppåt så jag tänker mig att det inte blir några problem.

Helgen har varit mysig, långpromenad i solen igår förmiddag och kvällen spenderades hemma hos bror med familj, god mat och trevligt sällskap. Idag har pappa varit här på besök så vi käkade lunch ute allihopa, en bra ledig helg helt enkelt! Vårkänslorna börjar verkligen att infinna sig nu :)

Vilka otroligt härliga dagar vi haft på sistone, sol och värme :) man blir så glad!

Livet flyter på i vanlig ordning, jag har inte grävt ner mig och har inga planer på att göra det heller. Livet är fyllt av motgångar och det är jobbigt men det är väldigt stärkande också. Jag blir dessutom bara mer säker på vad jag vill och vill ha. Jag vill ha någon som tycker om mig för den jag är. Det vill såklart alla men det blir mycket lättare när man faktiskt sätter ord på det. Jag är övertygad om att jag kommer att hitta den rätta någon dag, bara det är ett stort steg i rätt riktning att faktiskt känna så.

På jobbet är allt kaos som vanligt, en del av mig vill bara skita i det och kanske borde man säga upp sig. De har grävt sin egen grav då skeppet snart är helt under vattenytan. Man skulle kunna frilansa och tjäna betydligt mer pengar och bestämma själv när man vill jobba. Så just idag förstår jag inte riktigt varför man inte bara gör det? :) Allt handlar väl om trygghet antar jag, jag har ju bara mig själv. Men det tåls att tänka på, det gav mig en liten nytändning i alla fall!

Ja detta inlägg blir inte så upplyftande. Jag borde ha litat på min magkänsla ändå, den är aldrig fel! Är så trött på att killar verkar vara så himla fega då det kommer till att tala om vad man egentligen känner. Tror de att man blir mindre sårad om man drar ut på det? Knappast. Nej kom igen, våga vara raka och säg som det är.

Jag har insett att det här med nätdejting är extremt svårt. Om man träffar någon som känns intressant så underlättar det om man pausar nätdejtingen, alltså inte pratar med andra. För det dyker alltid upp nya intressanta personer vilket i sin tur leder till att man inte kan ge den man träffar en ärlig chans. Jag vet själv hur det är så därför brukar jag undvika just detta.

Innan jag reste iväg nu var allt väldigt enkelt och lättsamt. Men när jag satt på andra sidan jordklotet så fick jag känslan av att något hade förändrats. Så var det. Vi kom ifrån varandra och han snackade med andra antar jag. Inte konstigt att så många är singel då man verkar leta perfektion, som inte existerar.

Märker att jag låter ganska arg och det är jag inte, mest bara less och uppgiven. Vet inte riktigt vad man ska göra. Vänta på att kärleken kommer och knackar på dörren? :)

Nu var det längesedan jag skrev något här men har bara kopplat av under resan och det har varit väldigt intensivt på jobbet denna vecka.

Oj vilken fantastisk resa vi fick! Total avkoppling, härligt väder och god mat. Så otroligt välbehövligt och det känns som att mina sömnproblem är påväg åt rätt håll. Man bara måste älska Thailand, var inte alls sugen på att åka hem igen.

Hela resan har jag gjort allt för att inte tänka så mycket på herrn som jag dejtat sedan nyår då jag av tidigare erfarenhet lärt mig att dessa resor kan vara dödsstöten. Men under söndagen kunde jag inte motstå mina känslor att jag faktiskt saknade honom, rejält. Vi träffades och det var trevligt. Sedan kom måndagen och jag fick olustkänslor, den där klumpen i magen att det skulle skita sig denna gång med. Jag som varit så lugn genom denna tid för att jag känt att jag vetat precis vart jag hade honom, inga konstigheter och allt var lättsamt. Så infann sig denna känsla, ångest. Inser sedan att det sitter i mig själv, min osäkerhet. För min magkänsla var fel, han vill visst träffa mig.

Igår sågs vi, två trötta själar som inte sa så mycket och somnade i soffan tätt ihop. Kändes som det mest naturliga i världen. Vi borde väl prata massor såhär i början eftersom vi inte känner varandra så bra men på något sätt så känns det inte nödvändigt alla gånger. Det är så skönt att bara vara och att det känns så tryggt och naturligt. Men jag har fortfarande svårt att släppa alla känslor helt, så rädd att bli sårad igen. Känner att jag faktiskt förmodligen håller på att falla riktigt hårt för denna man.. Vet bara inte om jag ska våga.

Ja veckan började inte så bra. Vaknade tidigt i måndagsmorse och hade ont i magen, inget ovanligt men det kändes inte som vanligt magont. Klev upp och tog en snabbdusch insåg ganska snart att detta bådar inte gott. Ringde till jobbet och sjukanmälde mig sedan var magsjukan ett faktum. Urk. Jag hatar denna äckliga sjukdom och det hela blir inte bättre av att jag dessutom har mer eller mindre fobi för magsjuka. Tack och lov varade det bara i typ sex timmar sedan sov jag mest resten av dagen. Det värsta var nästan frossan och den olidliga smärtan i muskulaturen. Igår fick jag i mig lite annat än flytande så känner mig betydligt piggare nu. Jag är dessutom evigt tacksam att jag blev sjuk denna vecka och inte nästa. Vilken katastrof det skulle ha blivit!

Helgen tänkte jag spendera i tvättstugan samt inhandla det sista inför resan, måste växla in lite pengar också. Herregud har nog inte fattat att vi åker på tisdag! :) Det kommer att bli grymt!

Otroligt skönt med ledig helg, gjort mina helgpass redan så blir i princip ledig tre helger i rad, rena lyxen. Sedan väntar tre veckors semester, ljuvligt!

Fredagen bjöd på mysig middag med fint manligt sällskap. Ja, det finns en person just nu som jag finner väldigt intressant. Vi tar det lugnt och lär känna varandra. Jag känner att jag börjar falla för honom men samtidigt är jag rädd så jag håller tillbaka en del av mig själv, vill inte ge för mycket på en gång. Jag tror och hoppas att han står kvar när jag kommer hem från resan, men livet har lärt mig att man vet aldrig vad som händer. Så därför är jag lite avvaktande. Förmodligen är det just denna man som gjorde att min trista årsdag i torsdags ändå gick så bra.

Igår var jag hos bror med familj och blev bjuden på trerätters, galet gott och trevligt. Tråkigt bara med lillplutten som hade falsk krupp, man tycker så synd om de små när de är sjuka. Men lite kyla och hostmedicin verkade göra susen för andningen :)

Söndagen ska spenderas ute vid köpcentret, behöver inhandla lite inför resan. Förmodligen kommer mannen hit sedan ikväll oxå, så summan av denna helg är att det varit/är en toppen helg.

Idag är det ett år sedan du valde att lämna mig.. Har bävat inför den här dagen, senaste veckan har jag tänkt mycket på just denna dag. Konstigt nog har det flutit på som andra dagar men tankarna har gnagt inom mig. Hoppas på att få sova inatt så att jag kan stryka denna ytterst otrevliga årsdag. Tur att man har jobbat iaf, så att man haft en chans att fokusera på annat. Jag har varit väldigt frånvarande senaste tiden och det beror på att det har varit sjukt mycket på jobbet, tror de flesta är fullständigt knäckta. Många i personalen har svåra sömnstörningar, magproblem, yrsel, hjärtklappning, huvudvärk.. Ja listan kan göras lång. Något är verkligen helt galet, personalen som ska ta hand om akut svårt sjuka personer är själv sjuka. Varje dag ska vi klona oss själva, helst i tre upplagor för att hinna med allt. Undra hur länge detta håller?! Önskar att politikerna skulle komma och vara med oss en helgdag eller en måndagkväll för att se hur verkligheten ser ut!

Om en och en halv vecka så drar jag och en vän till Thailand, kommer väldigt lägligt då det känns mycket behövligt så att man kan stressa ner och kanske komma i fas i livet igen. Efter resan måste jag se över mitt liv och ta mig en riktig funderare på om jag verkligen kan jobba kvar. Om inget händer snarast så får man försöka söka sig någon annanstans. Vill inte alls men jag har lärt mig att man måste lyssna på kroppen när den försöker säga ifrån, det har den gjort ordentligt.

Ja igår bokade vi en resa till Thailand i februari, jag är så otroligt glad! Skönt att komma bort ett tag och få lite sol och värme :) Året kunde inte ha börjat bättre!