Nu var det längesedan jag skrev något här men har bara kopplat av under resan och det har varit väldigt intensivt på jobbet denna vecka.

Oj vilken fantastisk resa vi fick! Total avkoppling, härligt väder och god mat. Så otroligt välbehövligt och det känns som att mina sömnproblem är påväg åt rätt håll. Man bara måste älska Thailand, var inte alls sugen på att åka hem igen.

Hela resan har jag gjort allt för att inte tänka så mycket på herrn som jag dejtat sedan nyår då jag av tidigare erfarenhet lärt mig att dessa resor kan vara dödsstöten. Men under söndagen kunde jag inte motstå mina känslor att jag faktiskt saknade honom, rejält. Vi träffades och det var trevligt. Sedan kom måndagen och jag fick olustkänslor, den där klumpen i magen att det skulle skita sig denna gång med. Jag som varit så lugn genom denna tid för att jag känt att jag vetat precis vart jag hade honom, inga konstigheter och allt var lättsamt. Så infann sig denna känsla, ångest. Inser sedan att det sitter i mig själv, min osäkerhet. För min magkänsla var fel, han vill visst träffa mig.

Igår sågs vi, två trötta själar som inte sa så mycket och somnade i soffan tätt ihop. Kändes som det mest naturliga i världen. Vi borde väl prata massor såhär i början eftersom vi inte känner varandra så bra men på något sätt så känns det inte nödvändigt alla gånger. Det är så skönt att bara vara och att det känns så tryggt och naturligt. Men jag har fortfarande svårt att släppa alla känslor helt, så rädd att bli sårad igen. Känner att jag faktiskt förmodligen håller på att falla riktigt hårt för denna man.. Vet bara inte om jag ska våga.