Ja detta inlägg blir inte så upplyftande. Jag borde ha litat på min magkänsla ändå, den är aldrig fel! Är så trött på att killar verkar vara så himla fega då det kommer till att tala om vad man egentligen känner. Tror de att man blir mindre sårad om man drar ut på det? Knappast. Nej kom igen, våga vara raka och säg som det är.

Jag har insett att det här med nätdejting är extremt svårt. Om man träffar någon som känns intressant så underlättar det om man pausar nätdejtingen, alltså inte pratar med andra. För det dyker alltid upp nya intressanta personer vilket i sin tur leder till att man inte kan ge den man träffar en ärlig chans. Jag vet själv hur det är så därför brukar jag undvika just detta.

Innan jag reste iväg nu var allt väldigt enkelt och lättsamt. Men när jag satt på andra sidan jordklotet så fick jag känslan av att något hade förändrats. Så var det. Vi kom ifrån varandra och han snackade med andra antar jag. Inte konstigt att så många är singel då man verkar leta perfektion, som inte existerar.

Märker att jag låter ganska arg och det är jag inte, mest bara less och uppgiven. Vet inte riktigt vad man ska göra. Vänta på att kärleken kommer och knackar på dörren? :)