Idag är det ett år sedan du valde att lämna mig.. Har bävat inför den här dagen, senaste veckan har jag tänkt mycket på just denna dag. Konstigt nog har det flutit på som andra dagar men tankarna har gnagt inom mig. Hoppas på att få sova inatt så att jag kan stryka denna ytterst otrevliga årsdag. Tur att man har jobbat iaf, så att man haft en chans att fokusera på annat. Jag har varit väldigt frånvarande senaste tiden och det beror på att det har varit sjukt mycket på jobbet, tror de flesta är fullständigt knäckta. Många i personalen har svåra sömnstörningar, magproblem, yrsel, hjärtklappning, huvudvärk.. Ja listan kan göras lång. Något är verkligen helt galet, personalen som ska ta hand om akut svårt sjuka personer är själv sjuka. Varje dag ska vi klona oss själva, helst i tre upplagor för att hinna med allt. Undra hur länge detta håller?! Önskar att politikerna skulle komma och vara med oss en helgdag eller en måndagkväll för att se hur verkligheten ser ut!

Om en och en halv vecka så drar jag och en vän till Thailand, kommer väldigt lägligt då det känns mycket behövligt så att man kan stressa ner och kanske komma i fas i livet igen. Efter resan måste jag se över mitt liv och ta mig en riktig funderare på om jag verkligen kan jobba kvar. Om inget händer snarast så får man försöka söka sig någon annanstans. Vill inte alls men jag har lärt mig att man måste lyssna på kroppen när den försöker säga ifrån, det har den gjort ordentligt.