Ja mitt liv består av dessa... Det kan skifta väldigt snabbt. För snabbt enligt mitt egna tycke. Efter resan har det varit mycket av det sistnämnda. Börjat fundera mer över livet, ska det vara såhär nu? Ska jag bli ensam här i en tvåa för alltid? Inte så upplyftande direkt.

Har fortsatt med dejtandet och träffade på en kille som verkade för bra för att vara sann. Otroligt trevlig, väluppfostrad, snygg, intresserad av mitt jobb m.m Träffades ett par gånger och jag borde bara vara upprymd för att det kändes väldigt bra när vi sågs, men samtidigt kände jag en ångest som nästan ville äta upp mig. "Det måste finnas en hake" , det gör det alltid, varför ser jag inte den? Ångest över att jag skulle sumpa den här killen pga att jag är rak och frågar saker rakt ut.

Ställde såklart en fråga som ställde till det hela, var egentligen inget speciellt men det blev väldigt mycket större och krångligare än det behövt bli. Skönt att vara ärlig, min ångest lättade lite men det kan ha förstört det hela med. Slutade iaf med att det inte blev några fler träffar efter många om och men.

Intressant hur allt fungerar. När jag väl blir intresserad av någon så fattas det något för den andra parten och när någon blir intresserad av mig så vill inte jag. Varför är det alltid så? Jag kanske ska lära mig att ta saker med ro, inte vara så snabb och kritisk. Har bestämt mig för att fortsätta året med mig själv, skippa sökandet efter tvåsamhet. Bara vara och andas...