Jag såg dig dansa på verandan,
vid din bästa väns föräldrars sommarhus
Vi gled fulla över viken,
i en stulen båt

Långa nätter korta dagar
När synapser släcks som ljus
Bara upprepning kan döda oss
Som tunna trådar sträcks vi ut

Så var är vi nu
Så var är vi nu idag
Är det någon här som ser en väg tillbaka
Vad du betyder för mig
Vad jag betyder för dig
Vad vi betyder för varandra

Du vaknar upp din ungdom borta
Din spegelbild ser ut som skit
Och allt som förut var så enkelt,
har blivit väldigt svårt

Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag

Så var är vi nu
Så var är vi nu idag
Är det någon här som ser en väg tillbaka
Vad du betyder för mig
Vad jag betyder för dig
Är det någon här som vet

Åter till nätdejtingen. Hoppade på tåget igen och träffade en trevlig och fin kille som jag hängde en hel del med i sommar. Vi trivdes väldigt bra i varandras sällskap och hade roligt tillsammans. En stabil, omtänksam och trygg kille. Men, det kommer alltid ett men... Efter ett tag så kände vi båda två att det var något som saknades, kunde inte riktigt sätta fingret på vad, bara att det var något. Riktigt tråkigt men det kändes ändå som rätt beslut där och då. Vi kanske inte var mogna för att gå djupare just där och då, kontakt finns fortfarande mellan oss på ett vänskapligt sätt.

Nu var det äntligen dags för min efterlängtade resa, resan till The big Apple med fina vänner. Jag säger bara oj oj oj, vilken grej! Fantastiska underbara stad! Det var verkligen så bra som alla säger, skulle åka tillbaka vilken sekund som helst. En vecka i NYC var ganska lagom, kanske någon dag till hade varit bra för vi hann inte med allt vi ville göra, men desto mer anledning till att åka tillbaka :) sevärdheter, shopping, god mat och lite uteliv i en perfekt blandning. Nattklubben vi var på var helt grym, magisk utsikt över Manhattan även från toaletten, helt sjukt. Träffade på trevliga människor som gav oss en natt vi sent kommer glömma!